Just nu känns det som att det kvittar..
Eller ja, ena stunden skrattar jag, nästa gråter jag. Om jag ska vara ärlig.
Gårdags eftermiddagen var ett rent helvete att ta sig igenom.
Jag grät, grät, sov och oroade mig inför framtiden..
Idag känns det bättre, hur det nu kan göra det? Har nämligen uppsägningspappret liggandes i väskan, bara att skriva under.
Började arbetsdagen med möte på chefens kontor, 11 st var vi där. 11 av 13 varslade som det så fint ska heta. En har redan slutat frivilligt (hemlängtan efter flickvän och planerade studier), och en ska gå i pension.
Tänk va enkelt det hade vart om de resterande gubbarna som bara har 2-3 år kvar att jobba kunde gå i pension tidigare, men nej då, jobba till sista dagen ska dom minsann göra dom envisa!
2 månader till.. Vad ska jag roa mig med sen?
Leva livet som hemma"fru" eller börja ny karriär..
Det är frågan det..
Det värsta i det hela är hur fasiken jag ska klara mig utan dom fantastiska människorna på a-laget!
Just nu vill jag bara att det ska bli måndag morgon kl 6.00..
Då börjar ledigheten igen, äntligen! Kommer bli en lång skiftvända detta!
Fredag begravning, sen natt jobb hela helgen + ett pass med julbord på lördagen..
Men på måndag börjar min julvecka, och jag ska minsan ha en mysig jul trots allt!
Jag ska inte städa, diska och sånt tråk.. För det är ingen som ska hem till mig och granska i jul.. Jag ska bara göra sånt jag vill göra, och umgås med dom som är viktiga för mig! <3
Nu blev det mer personligt än någonsin tidigare i denna blogg tror ja.. Ta det inte för en vana, det är inte meningen med denna blogg ;) Trots att jag känner att jag måste lämna ut lite tankar och funderingar, så ni förstår varför jag är så tyst!
Jag saknar bloggandet och att orka kika in hos er!
Men nästa vecka ska jag julmysa med er tror jag minsann! :)
Nu ska jag dricka upp mitt glas vin och fundera över framtiden lite till!
Men som min käre sambo säger, vi kommer att fixa det! <3